yvonnemaria

Yvonne Marias Blogg

Identitetskonstruktioner och kollektiv samhörighet – genmäle till Håkan Lindgren

with 2 comments

I en artikel i Svenska Dagbladet den 13 juni (http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/reaktionar-politik-i-radikal-forpackning_3653258.svd) hävdar frilandsjournalisten Håkan Lindgren att identitetstänkandet utvecklats till en farlig ideologi som ökar klassklyftorna och konflikpotentialen i samhället och som bidrar till att permanenta en underprivilegierad underklass. Identitetspolitiken sägs också vara orsaken till mobbing, patriarkalt förtryck och rasism.

Artikeln innehåller en del goda reflexioner men också flera hårdragna slutsatser och tvivelaktiga påståenden. Vad som är alternativet till de kollektiva identiteterna framgår inte klart, men romantikens och det förra sekelskiftets individualistiska identitetsprojekt framställs som ett gott exempel. Att detta sökande efter det unika och individuella var förbehållet en liten intellektuell elit, förbigår Lindgren dock med tystnad. Han nämner heller inte att dessa individualister, vilka nästan undantagslöst var män, också bekände sig till nationens idé, ställde sig bakom tidens patriarkala strukturer och rasistiska föreställningar.

Man kan dessutom fråga sig hur samhället skulle se ut om alla odlade individualistiska egoprojekt av detta slag. Det skulle med säkerhet inte främja samverkan och samförstånd. Begreppet identitet kommer av latinets ”idem” som betyder ”densamma” och kan syfta såväl på individuell självförståelse som på olika former av kollektiva gemenskapsföreställningar.

Flera av dessa identitetskonstruktionerna kan skifta över tid, medan andra är mer konstanta. Det är exempelvis svårt att ändra på det faktum att vi tillhör en specifik språkgemenskap och den kultur i bred bemärkelse som knyts till den. En längre tids vistelse i en annan kulturkrets än den egna gör oss varse hur präglade vi är av den egna kulturkretsen!

Själva poängen i Lindgrens artikel tycks vara att vi i Sverige är på väg att vrida klockan tillbaka till en tid då identiteten var förutbestämd, något man föddes in i och i de flesta fall inte kunde förändra. Han talar om förorternas folk, mestadels invandrare, som genom denna identitetsfixering blir till en permanent underklass, dömd till ”skitjobb”, och om uppfattade eller tillskrivna kollektiva identiteter som redskap för en förslavande ”kränkthetskultur”.

Men i själva verket skulle de flesta av oss inte kunna hantera tillvaron utan det stöd som en kollektiv identitet ger på gott och ont – också den frigörelseprocess som utvecklandet av en mer ”personlig” identitet innebär förutsätter att det finns något förment ”fast” att frigöra sig från. Att, som Lindgren påstår, tillhörighet inte skulle ha något med identitet att göra är rent nonsens. Erfarenheter formade av tillhörighet är tvärtom en viktig del i den kollektiva identiteten.

Kampen för förändring och förnyelse har i alla tider varit kopplad till gemenskaper, vilka format identiteter och en känsla av samhörighet. Här har vi religiösa reformrörelser, politiska kamporganisationer och befrielseprojekt, vilka har det gemensamt att de utmanat den bestående politiska och sociala ordningen. Under 1800-talet skedde en omvandling av det västerländska samhället i riktning mot ökad valfrihet. Frihet från statligt tvång och rätten att välja framstod som centrala principer i den liberala politiska ordning som nu etablerades.

Så har det, även om utvecklingen under 1900-talet tidvis gick i annan riktning, förblivit till dags dato. Det är viktigt att värna denna rätt att välja. Men det är också angeläget att kunna känna stolthet över och förbundenhet med den egna nationen, religionen, regionen, bostadsorten eller ideologiska gemenskapen. Religiösa eller etniska minoritetsgrupper som inte vågar eller får visa stolthet över det egna är dömda att antingen marginaliseras eller assimileras.

Annonser

Written by yvonnemaria

juni 15, 2014 at 6:07 e m

Publicerat i Uncategorized

Tagged with

Stasispionen Radler igen

leave a comment »

Jag har tittat närmare på Radlers handlingar i Lunds universitets arkiv. Han fick inte den professur han sökte 1988, men han fick goda vitsord både då och när han några år tidigare sökte docentur.  Av dessa handlingar framgår också att han redan på 1980-talet tjänstgjort som gästprofessor i Naumburg och Jena. 

Vilken roll hans Stasiuppdrag spelat i detta sammanhang, kan man ju fråga sig. Men faktum är alltså att han fick goda vitsord som teolog och forskare. Vad gäller professuren i Halle har jag hittat en länk som visar att han faktiskt blev utnämnd: http://www.verwaltung.uni-halle.de/dezern5/abt53/abt53/foberi/theolog/ethik.htm#forsch

Mycket talar dock för att han snabbt drog sig ur det hela efter det att Dietmar Linkes bok Theologiestudenten der Humboldtuniversität publicerats 1994. Här nämns han nämligen vid namn. Det negativa svar jag fick från universitetet i Halle angående Radlers professur sammanhängde nog med dessa avslöjanden och att man därför inte ville kännas vid honom! Just vid den tiden byttes ju stora delar av den akademiska lärarkåren i det forna DDR ut på grund av kopplingar till Stasi!!!

Summa summarum – Radler var på väg att göra en fin akademisk karriär i början av 1990-talet, men hans förflutna hann i kapp honom och gjorde att han tvingades dra sig tillbaka till den oansenliga kyrkoherdetjänsten i Burträsk!! 

Faktum kvarstår dock att Radler från 1990-talet och framåt överdrivit sin akademiska meritering.  Detta framgår inte minst av hans ansökan om tjänsten i Burträsk.  Hans publikationslista innehåller således en rad titlar som inte finns och de tjänstgäringsuppdrag han uppger sig ha ter sig helt omrimligt:  professur i teologi i Halle och Naumburg med handledaransvar för 42 doktorander jämte kyrkoherdetjänst  i Magdeburg.  

Man kan också ställa sig frågan varför man inte reagerade i Burträsk när en person med lektorstjänst i Lund, två professurer i Tyskland jämte en tjänst kyrkoherde och domkapitelsmedlem i Magdeburg söker en tjänst som kyrkoherde på en liten ort i Norrland!

Written by yvonnemaria

augusti 15, 2012 at 10:54 f m

Publicerat i Uncategorized

Tagged with , , ,

Statispionen Radler

with 3 comments

Jag publicerade följande på Dag Sandahls blogg angående fallet Radler:

Radler var som bekant universitetslektor i kyrkohistoria Lund fram till början av 1990-talet. Han lämnade inte sin tjänst frivilligt. Institutionen kontaktades av Säpo i ärendet, och Radler ställdes då inför alternativet att antingen avgå frivilligt eller också ställas offentligen till svars för sina handlingar som Stasi-agent. Detta var bakgrunden till att han sökte sig till Burträsk, där kyrkoherdetjänsten just blivit ledig.

Uppgifterna om hans agentverksamhet spreds emellertid i akademiska teologkretsar, vilket gjorde att Radler inte fick de uppdrag vid Uppsala universitet som han siktat in sig på och heller inte det stöd för språkgranskning av manuset till sin Dogmatik som han räknat med. Han har aldrig lärt sig skriva svenska korrekt, och som ni kanske sett är språkbruket i detta verk minst sagt uselt.

Jag vikarierade som institutionssekreterare på Kyrkohistoriska just den termin då DDR föll (på Dags blogg har jag felaktigt skrivit murens fall). Det kom ständiga samtal från DDR till Radler, särskilt från en kvinna, som ibland lät upphetsad när hon ringde. Enligt Radler var det abbedissan i det evangeliska klostret i Quedlingburg, men jag misstänkte redan då att det var något lurt med det hela. Så här i efterhand antar jag att kvinnan var hans kontaktperson på Stasi.

Radler har alltid varit litet av en mytoman, och han tyckte om att skryta – både om synder och bedrifter. Han framställde sig som en oemotståndlig kvinnokarl, men det mesta var faktiskt rena påhitt och stämde lika litet som hans påstående att han skulle ha utnämnts till professor i Halle. Han visade upp ett märkligt dokument som skulle bekräfta detta, men när jag ringde till universitetet hade man där aldrig hört talas om någon Aleksander Radler!

Written by yvonnemaria

augusti 6, 2012 at 9:58 f m

Publicerat i Stasi

Tagged with

Skövling av Malmö kanalsluttningar

leave a comment »

NU har det hänt igen! Den härliga grönskan på Malmö kanalsluttningar skövlas på order av parkförvaltningen. I början av sommaren, då de var fyllda av vackra vårblommor, gjordes en första rakning. Jag skrev till parkförvaltningen och klagade och fick till svar att man måste hålla efter växtligheten. Men varför detta måste innebära total renrakning fick jag ingen förklaring på. Som tur var ledde den varma och fuktiga högsommaren till att växtligheten kom tillbaka. Men nu har parkarbetarna alltså gett sig på kanalsluttningarna igen med sina mejningsmaskiner. Än så länge har man bara rakat en bit av ena sidan vid Rörsjöbron. Men om inte vädret lägger hinder i vägen kommer man snart att ta sig an resten också. Man frågar sig vad det hela skall vara bra för. Dessutom finns det ju mängder med andra, vettiga arbetsuppgifter i Malmös parker och grönområden. Ja, nu är det hög tid att vi Malmöbor sätter stopp för denna vandalisering av Malmös vackra kanalsluttningar!!

Written by yvonnemaria

augusti 15, 2011 at 7:41 e m

Publicerat i Stadsmiljö

Tagged with , , ,

Breiviks samhällsideologi

leave a comment »

Medierna fortsätter att intressera sig för Anders Behring Breivik, hans intentioner och ideologiska åskådning. Liksom SD gärna slår mynt av islamistiska terrorbrott försöker man nu på vänsterhåll använda den norska massakern i sin kamp mot politiska motståndare på högerkanten. Men, som flera redan påpekat, påminner Breiviks våldsretorik mer om islamisternas världsbild än om högerns eller de konservativas. Det finns också påtagliga likheter med Röda arméfraktionen (RAF) och andra vänsterextrema terrorrörelser som härjade under 1970-talet, vilka liksom Breivik legitimerade sina våldsdåd med hänvisning till ett högre syfte. Hans agerande kan också jämföras med skolmassakrerna i USA och andra västländer. I dessa fall brukar förövaren emellertid ha en direkt koppling till platsen (skolan) ifråga.

Det handlar här oftast om (oftast unga manliga) fanatiker med en fullkomligt förvriden verklighetsuppfattning – och en hög självuppfattning. Men till skillnad från terroristerna på vänsterkanten var Breivik en enstöring. Här påminner han inte så litet om Han läste mycket, särskilt populärvetenskapliga historiska och filosofihistoriska översikter och bloggar, och spelade våldsinriktade dataspel. I sin tidiga ungdom kände han en dragning till islam, vars hederskultur han beundrade. Men i slutet av 1990-talet övergick han i stället till den islamkritiska sidan och han har hämtat inspiration från antiislamistiska nätverk. Händelserna på Balkan och NATO:s bombningar av Serbien skall ha varit den utlösande faktorn.

Breivik ideal anknyter till de värderingar som var gängse i västvärlden under 1900-talets första hälft. Han vill ha ett Europa bestående av kulturellt homogena nationalstater som värnar sina traditioner och sin kulturella integritet och som i detta syfte har restriktiva invandringslagar och viss kulturcensur. Det västerländska samhället skall bygga på en reformerad, nationellt orienterad kristendom, gärna ledd av en påve som är redo att ta upp kampen mot islam. En annan viktig punkt är värnandet av den (konservativa) västerländska kulturens hegemoni i världen.

Fiendebilden är komplex. Han vänder sig mot islam, som han anser hotar den västerländska kulturen, men än mer mot vad han betecknar som det kulturmarxistiska, mångkulturellt orienterade kulturetablissemanget. Fascism och nationalsocialism tar han avstånd ifrån liksom också från feminism, antisemitism och homofobi. Men han vänder sig mot homoäktenskap och vill värna kärnfamiljen och de traditionella könsrollerna.

Kristendomen utgör en viktig utgångspunkt i Breiviks ideologi. Men det är en högst teoretisk kristendom, där Guds roll övertagits av de suveräna nationalstaterna och där kampen mot synden ersatts av en kamp mot islam. Hans politiska program kan betecknas som en blandning av kulturkonservatism, högerradikalism, historieromanticism och en kristendomsuppfattning som har stora likheter med de idéer som förespråkades av den pro-nazistiska tysk-kristna rörelsen i Tyskland under mellankrigstiden, dock med den skillnaden att antisemitismen här bytts ut mot anti-islamism.

Written by yvonnemaria

augusti 3, 2011 at 7:01 e m

Nystart

leave a comment »

Nu äntligen har jag fått kläm på hur World Press bloggen fungerar och lyckats ladda upp en bild. Så nu skall jag börja använda den på allvar.

 Det händer en hel del i svensk politik som är värt att kommentera, exempelvis Maud Olofssons avgång som partiledare. Beskedet kom ju inte som någon överraskning precis. Men att beslutet, som Maud påstod i lördagsintervjun i går, skulle ha varit ett resultat av eget moget övervägande tror jag inte på. Ropen på hennes avgång har ju hörts allt starkare efter valet. Hennes förslag att korta barnbidragen för invandrare med barn som fötts innan ankomsten till Sverige är intressant. Dock var detta ju egentligen inte hennes idé utan Sabunis. Och tiden verkar vara ute för centerpartiet. Att en ny partiledare skulle kunna vända på den trenden verkar inte troligt.

Written by yvonnemaria

juni 19, 2011 at 8:48 e m

Publicerat i Uncategorized

Bloggstart

leave a comment »

Idag öppnade jag en blogg på detta konto. Det är en härlig vårkväll. De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att färdigställa en artikel om manlighet och mission. I morgon, måndag, har jag ett seminarium i serien om historia och religion på temat mirakler och mirakelforskning.

Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt har nu installerats i sin nya roll. Det skall bli spännande att följa honom. Inte för att jag är socialdemokrat utan därför att han representerar något nytt i svensk politik! Han kommer nog att sätta fart på debatten.

Written by yvonnemaria

mars 27, 2011 at 6:00 e m

Publicerat i Uncategorized